Profilen: Annelie Krantz
Profilen på vår hemsida har än en gång fått ett nytt ansikte. Den här gången får ni ta del av glimtar ur vardagen hos en textilkonstnär och filtmakare av det berättande slaget.
Annelies sätt att arbeta med ull är unikt och samtidigt otroligt roligt.
Anneli arbetar oftast fram en mycket innehållsrik yta och struktur i sina tovade verk, som tål att tittas på länge länge. Hon har under de senaste åren skapat både bilder och skulpturala objekt i naturfärgad och färgad ull. Föremålen är knappast blygsamma utan tar för sig både på ”djupet” bredden och höjden. Kring föremålen finns en spänning som håller en kvar medan blicken av egen kraft börjar söka av ytan och leta efter meningar i ett större sammanhang. Annelies verk är alla var för sig likt ett kapitel i en lång följetång som ständigt förnyas och mognar om vart annat. Här följer annelies egen berättelse om ull och konsten att skapa i samarbete med den.
Mitt arbete med ull
Jag heter Annelie Krantz och bor i Ockelbo, Gästrikland.
I Mo f.d. missionshus har jag och min sambo ateljé och bostad. På gården finns en trädgård i ständig förändring, flera gamla Fordar och en flock katter. Jag har under de senaste åren arbetat mycket med ull och tovning, bilder och objekt främst till utställningar. Bl.a. har jag ställt ut på 316 kubik i Hudiksvall, Tallbo i Kungsfors och Galleri K i Gävle.
Till hösten kommer jag att ställa ut i projektrummet på Länsmuseet Gävleborg och under sommar har jag visat mina verk vid Turbin konsthantverk, Wij Trädgårdar i Ockelbo.
Att jag håller på med textil är egentligen en ständig överraskning och utmaning för mig själv. Länge ansåg jag att textil inte var något för mig, det var svårt, tråkigt och fullt av regler. Skolslöjden fick mig att tappa intresset, jag varken ville eller trodde att jag kunde.
Symaskinen var rena skräcken! Istället började jag på Konstskolan i Gävle och jag började måla, måla mycket. Samtidigt exploderade ett textilt intresse! Jag gick 3 år på Konstfack, textil, tog min kandidatexamen där, och sedan dess är jag fast i fibrer, färger, stygn och trådar.
När jag arbetar med ullen börjar jag ofta jobba direkt i materialet, plockar fram och tittar, testar och ändrar. Ofta skriver jag mycket, det blir ord och bilder, sällan detaljerade skisser. Jag börjar utifrån känslan och idén om hur jag vill ha det. I början brukar jag arbeta intensivt och snabbt för att få det som jag vill.
Med tovningen kan jag jobba med hela bilden samtidigt, jämfört med en väv som växer fram på ett helt annat sätt.
När jag hittade tovningen kände jag att jag hittat en teknik som passade mitt sätt att arbeta. Man kan jobba både snabbt och långsamt, ullen är skulptural, det går att jobba både 2- och 3-dimensionellt, leka med ytor och strukturer. Den är spännande både i sin naturliga färg och färgad, processen bygger både på kunskap och på oförutsägbarhet och experiment. Det är ett fysiskt arbete som sedan kan övergå i en lugnare fas med broderi, upprepning, stygn. I min tovning söker jag spännande ytor och strukturer, jag tycker om att låta ytor spela mot varandra, blankt mot matt.
Jag lägger ut ullen på det sätt jag vill ha den, jag gnuggar den ibland, jag rullar den ibland. Olika tjockt, tunt, färger, ullsorter, allt är en process. Nästan alltid avslutar jag med att kasta den eller att knåda och gnugga den i vatten. Då får jag en knölighet och bucklighet jag tycker om. Jag tycker om att valka materialet ordentligt, så att det krymper mycket och blir ganska tjockt.
Ofta tar jag tvättmaskinen till hjälp. Det är en spännande process där jag sätter allt förarbetet på spel, vad ska hända? Det kan vara en nödvändig del i arbetet för mig, att utmana mig själv och föremålen jag arbetar med. När jag har jobbat med något långsamt och tidskrävande är jag ibland tvungen att pröva något oförutsägbart, så som tvättmaskinen eller färggrytan.
Då får jag vara beredd på både vinst och förlust. Ofta händer det att jag misslyckas, det krymper för mycket, ytan blev inte som jag ville, materialet beter sig på ett sätt jag inte kunnat förutsäga, men ibland lyckas jag också. De där misslyckade experimenten kan också vara de som i längden är de mest spännande, jag får jobba för att göra något av dem, hitta sätt att vända det hela på. Jag och slumpen får arbeta ihop, kaos och jag söker varandra.
Det tovade materialet ser jag ofta som en utgångspunkt, något för mig att arbeta vidare på. Jag tillför stygn, jag applicerar former, jag syr fast saker som skapar glimmer och kontraster.
Jag leker mig ofta fram, testar, river upp, prövar igen tills jag hittar rätt. Jag syr för hand och jag syr med maskin, jag plågar min symaskin till bristningsgränsen ibland.
Rymden och fysiken något som inspirerat mig mycket de senaste åren. Kanske har också det varit ett sätt att utmana mig själv, även där hade jag bestämt mig för att jag inte kunde, att det var tråkigt och att jag inte förstod. Men jag upptäckte en fascinerande värld, läste populärvetenskapliga böcker och kände en utmaning av att inte förstå. Jag började skriva och ord och bilder växte fram. Jag känner mig otroligt fascinerad och inspirerad av alla stora, enorma sammanhang, alla minimala processer som pågår. På något sätt kan man känna samhörighet med detta som människa, det finns en poesi i alla de där processerna, något magiskt, för mig som inte riktigt förstår, men gärna vill förstå.
Jag vill låta mig fantisera om rymden, om svarta hål, om avstånd, om täthet, om explosioner. Jag vill bygga en rymd i ull.
Det har också blivit en del objekt, bl.a. tovade skålformer. De tovade skålformerna är inga bruksföremål för mig, inga praktiska saker som man ställer på bordet och lägger frukt i. För mig är de både förvarare, bärare och sändare. Flera av mina skulpturala fat har haft namnet rymd. En rymd är ju så mycket, dels rymden, universum utan för oss eller egentligen i oss eftersom vi också består av alla de där partiklarna som resten av universum är uppbyggt av. Dels en rymd, rent rumsligt, något som rymmer, ett mått, en behållare.
Jag vill förmedla en känsla av den här svårgripbara rymden i mina fat, en yta att följa med blicken, något som glittrar, en rymd att samla i, för att förvara allt det där som man inte kan förvara någon annanstans, kanske en rymd som sänder ut, hoppas på att någon tar emot.
Kontakta Annelie på: